Ärlighet?
Ärlighet. Visst är det något bra. Det hör man ju på själva ordet. Ärlig. Rak och ärlig, ännu bättre. Fast vart har det då gått fel. För nu för tiden sätter man nästan likhetstecken mellan ärlig-elak. Alltså, man får vara hur taskig, lumpen, otrevlig och plump man vill. För säger man bara att man är ärlig så går det bra. Som de där 4 som sitter i tvn och klankar ner på ungdomar som gal på ett annrolunda sätt än de, de 4, tycker är godtagbart. Man kan använda långa, smarta och elaka haranger. För det är ju bara ärligt. Att man kan använda lite folkvett nbär man ger kritik verkar vara en gammal sed, icke längre i bruk. I dokusåporna ser vi ungdomar, knappt komna i vuxen ålder, som kallar sig raka och ärliga efter att de fullständigt mobbat ut någon svagare individ.
Under alla de chefsutbildningar jag gått, och det var några stycken under de åren jag lekte chef, fick man lära sig att vara rak och ärlig. Inget är värre än en vek och slingrig chef. Men man fick även lära sig att man kan vara ärligt på ett schysst sätt. Ett sätt som stärker. Man kan faktiskt säga till en person sin ärliga åsikt även om man använder lite hyffs och vett. Eller?
För ärligt talat. Det måste väl finnas smaratare och bättre sätt, än det rådande, att säga åt folk att de inte kan sjunga?
Under alla de chefsutbildningar jag gått, och det var några stycken under de åren jag lekte chef, fick man lära sig att vara rak och ärlig. Inget är värre än en vek och slingrig chef. Men man fick även lära sig att man kan vara ärligt på ett schysst sätt. Ett sätt som stärker. Man kan faktiskt säga till en person sin ärliga åsikt även om man använder lite hyffs och vett. Eller?
För ärligt talat. Det måste väl finnas smaratare och bättre sätt, än det rådande, att säga åt folk att de inte kan sjunga?
Kommentarer
Trackback