Barnatro

När tar barnets önskan slut? När förbyts den unges hopp till det jag känner nu? Vart tappade jag farten, stilen, tron på att allt är möjligt. NÄr man är liten är värden full av saker, människor, ting, det var bara att räcka ut armen och ta vad man behövde. Som ett rövarband såg man sig sitta i toppen på ett träd, plocka fickorna fulla med önskningar, tankar, planer, allt gick ner i de magiska býxorna. Direktkontakt med drömmarna djupt inne i mitt huvud, längst där inne i allt det där vita, glimmande.

När skedde sveket? När blev jag rövad i stället för rövare, när blev allt så.... tomt. Vart är det där lilla rummet längt in i drömmarna, där man hittade alla masker, kläder, saker. Phoff, jag är veteinär, phoff jag är rockstrjärna, phoff jag är brandman. Det har försvunnit från mig, från oss alla, vi vuxna, förnuftiga, rediga och förnumstiga.

När tar barnets önskan slut?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback