Batterier, luckor och andra saliga ting
Började dagen storstilat. Skulle till att sätta in batteriet i Saaben. Det har ju legat på laddning i 2 dygn, så mycket mer kräm kan man nog inte få ur det batteriet.
Såklart så hade ju motorhuven fryst fast, det spelade ingen roll hur mycket jag slet i den lilla spaken under förarplatsen. Luckan vägrade hoppa upp sådär elegant som man förväntar sig när man drar i den lilla spaken. Så jag fick vackert gå in igen efter att jag låst in batteriet i bilen. För en sak man kan säga om bilbatterier är ju att de är osedvanligt tunga, så små de är. Så det tänkte jag inte kånka in till lägenheten igen.
Efter att ja kört Hulda Hustrun med Golfen till hennes läkarbesök tog jag en liten runda med bilen. Solen sken så vackert och himmlen var så skönt blå så jag tyckte att jag förtjänat lite lugn och ro efter morgonens bakslag med batterier och luckor. Och tänk, när jag kom hem igen hade solen värmt upp motorhuven nog för att kunna öppna den. Så jag satte äntligen in det förbenade batteriet på sin plats. Nu står en varm kopp kaffe på tur, sen ska jag nog ställa klockor o allt sådant i Saaben. Efter det äör gjort får jag nog åka och köpa lite blommor till Hulda Hustrun för att sona min mycket tydliga vresighet i morse. Och så var det där med att städa "snicken".
Puh, mycket idag.
Såklart så hade ju motorhuven fryst fast, det spelade ingen roll hur mycket jag slet i den lilla spaken under förarplatsen. Luckan vägrade hoppa upp sådär elegant som man förväntar sig när man drar i den lilla spaken. Så jag fick vackert gå in igen efter att jag låst in batteriet i bilen. För en sak man kan säga om bilbatterier är ju att de är osedvanligt tunga, så små de är. Så det tänkte jag inte kånka in till lägenheten igen.
Efter att ja kört Hulda Hustrun med Golfen till hennes läkarbesök tog jag en liten runda med bilen. Solen sken så vackert och himmlen var så skönt blå så jag tyckte att jag förtjänat lite lugn och ro efter morgonens bakslag med batterier och luckor. Och tänk, när jag kom hem igen hade solen värmt upp motorhuven nog för att kunna öppna den. Så jag satte äntligen in det förbenade batteriet på sin plats. Nu står en varm kopp kaffe på tur, sen ska jag nog ställa klockor o allt sådant i Saaben. Efter det äör gjort får jag nog åka och köpa lite blommor till Hulda Hustrun för att sona min mycket tydliga vresighet i morse. Och så var det där med att städa "snicken".
Puh, mycket idag.
Kommentarer
Trackback