Blåtand

Jag har tänkt till igen. Jag har, som de flesta, ett antal bilder i min telefon. Bilder som jag inte vill slänga, men hur spara i en telefon som blir full så fort man tagit några bilder. Så, det var nu jag började tänka. Och vilket tänk det var. Jag hade på morgonen sett en annons i ett glättigt blad. Det var Claes Olsson som berättade att de hade "bluetooth" som satt på en liten USB-pinne. Så praktiskt, så passande, så fint.

Sagt och gjort. Jag åker genast till sagda affär och införskaffar en dylik tinges för 169 svenska riksdaler. Väl hemma petade jag in den lilla pinen i en ledig USB-port, allt flöt så vackert så, allt blev installerat som det skulle när jag hade satt i den medföljande cdn. Jag installerade även den programvara som kom med telefonen. Nu skulle det tankas över bilder, synkronisera adressböcker och allt man nu skulle kunna göra.

Såklart satt ja sedan i tre (3) timmar och försökte allt med desperat att få min telefon och min dator att känna igen varandra. Såklart gick det inte. Såklart blev jag allt mer irriterad, såklart blev jag till slut arg. Nå, inget kunde rubba fiendeskapet mellan dator-telefon.

Till slut bytte jag dator, och då, DÅ funkade det. Nu hade jag ingen adressbok som var av intresse på den datorn, men jag fick ialla fall tankat över mina bilder. Så nu har jag äntligen kunnat frigöra lite plats på min mobil. Och mitt hopp står till den nya datorn som skall komma här i dagarna. För som vanligt är det datorn i vardagsrummet som troligen var skurken i dramat. Det gick ju så mycket lättare med den andra datorn.

I övrigt så är den krångliga datorn knäpp. Stänger av sig mitt i allt, startar om, vägrar starta, tja allt som kan reta upp en pc-användare.

Skitelektronik.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback