dagis eller inte?
Läste idag i Aftonbladet att Anna Wahlgren fått tuppjuck över dagis. Inget nytt under solen där alltså. Men när jag lite halvintresserat följde den inflammerade debatten kom jag på en sak. Jag kom att tänka på att jag ju måste vara en av de intressantaste männskorna i dagens Sverige. För inte nog med att jag aldrig gått på dagis, jag var hemma med min pappa ändå till jag var 6 år. Lite som Alfons, fast min mamma fanns faktiskt, men hon jobbade.
Detta gör mig ju unik som studieobjekt. Tänk va, vilket fynd jag skulle vara, att visa upp som ett resultat av en sådan uppväxt. Om jag fattat saker rätt så är jag både snällare, mår bättre, är mer jämställd och mer social än mina årskamrater som gick på dagis. Att jag sedan är långtidssjukskriven för panikångest och inte bor ihop med alla mina barn måste väl ses som undantagen som bekräftar regeln.
Jag kan inte påminna mig en enda gång jag såg min mor städa eller diska under min uppväxt. Gjorde maten, det gjorde hon, men det var det enda. Resten tog min ärade fader hand om, allt från att putsa silverbesticken till att aga sin älskade son (jag alltså). Så det måste ju vara ett under att jag inte tycker det är kul att städa och alltid föröker smita från min plikt med skurtrasan.
Att jag sedan inte hade ens en susning om hur man knyter sociala kontakter när jag väl började skolan får väl även det ses som det lysande undantaget. Men jag visste att man skall spola med kallt vatten om disken skall dropptorka.
Detta gör mig ju unik som studieobjekt. Tänk va, vilket fynd jag skulle vara, att visa upp som ett resultat av en sådan uppväxt. Om jag fattat saker rätt så är jag både snällare, mår bättre, är mer jämställd och mer social än mina årskamrater som gick på dagis. Att jag sedan är långtidssjukskriven för panikångest och inte bor ihop med alla mina barn måste väl ses som undantagen som bekräftar regeln.
Jag kan inte påminna mig en enda gång jag såg min mor städa eller diska under min uppväxt. Gjorde maten, det gjorde hon, men det var det enda. Resten tog min ärade fader hand om, allt från att putsa silverbesticken till att aga sin älskade son (jag alltså). Så det måste ju vara ett under att jag inte tycker det är kul att städa och alltid föröker smita från min plikt med skurtrasan.
Att jag sedan inte hade ens en susning om hur man knyter sociala kontakter när jag väl började skolan får väl även det ses som det lysande undantaget. Men jag visste att man skall spola med kallt vatten om disken skall dropptorka.
Kommentarer
Trackback