WoBWorld

Jag älskar snön, den livar upp en i övrigt mörk årstid. Det är som om gud kom på sin tabbe, med att det är mörkt halva året här uppe i nord och skapade den vita snön som kompensation. Men det blir lite knepigare att ta sig fram. Det gör det. I morse skulle jag köra min ärade son och plockade med mig nyklarna till Golfen egtersom den tar sig fram bättre på sina sommardäck ärn Saaben gör på sina åretrunt däck. Det enda pysslet jag behövde göra var att sätta tillbaka battriet som har stått på laddning sedan igår. (Om någon tycker att jag laddar bilbatterier ofta; jo det är sant, tycker jag med, men jag gör det inte för nöjes skull)

Att få i batteriet var väl inte speciellt svårt. Inte lätt men heller inte svårt. Men att få iväg bilen. Då blev det värre. Det skulle sopas rent, skrapas bort och värmas upp. Till skrapa hade jag en gammal cd-skiva. Det är otroligt vad användbara sådana kan visa sig vara. Efter att slitit med bilen i 15 svettiga minuter bestämde jag mig för en ny taktik. Jag bytte bil. Saaben hade redan blivit uppackad av Hulda Hustrun tidigare när hon körde ungarna till dagis. Så, eftersom att det inte får bli för långt mellan tanke och handling startade jag resolut Saaben. Den gick igång med ett trivsamt murrlande och jag körde iväg.

Det var nu jag kom på varför jag valt Golfen från början. Halkan. Jag åkte än dit, än hit. Stod och tuggade mig upp i backarna och höll för ögonen i utförsbackarna. Jag var under, de tjugo minuter jag var på vägen, fullständigt livsfarlig. Totalt, vansinnigt livsfarlig.

Så, jag har bestämt mig. Jag skall tillbringa resten av vintern inomhus. Och vill jag åka någonstans tar jag bussen.