Julestriden del I

Var på vårt lilla torg i grannskapet (det heter ju kommundel men fan vad det låter torrt.). Nu har man fått upp den julgran som brukar glädja innvånarna i "mitt hood" varje jul. Stolt och grann var den. Så nu härskar julefriden på torget, när lampornas milda sken faller på folk och få. Nå det var väl en lögn.

Snarare brukar julestriden skruvas åt några varv till så att man känner sig lite mer jagad av juleångesten varje dag. Klappar skall köpas, klappar skall slås in, känslor skall blomma ut, granen skall ner från vinden, granen skall kläs, man skall först räkna ut vilka lampor som är sönder, sedan ersätta dessa lampor, man skall glittra och le i salig åminelse av Jeus födelse, man skall hinna besöka sina föräldrar, Hulda Hustruns föräldrar, barnen får inte vara på dåligt humör, inte på några vilkor, man får själv absolut inte tycka att det är lite slitsamt med jul "det är ju bara jul en gång per år" skall man säga, med en glimt i ögonen och leende läppar.

Men men, allt det är har vi framför oss. Och det skall bli lite mysigt att vandra i knalleland i ett sakta snöfall, där snökristallerna är precis lagom stora för att vara vackra men inte så kalla.

För trots allt det där så älskar jag nog julen. När jag får många klappar i all fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback