WoBWorld

Varje jul, när jag var liten, köpte familjen en back med julmust. Denna backen stod sedan på balkongen och hade jag tur och hade skött mig fick jag ta en alldeles egen julmust. 33cl ren glädje. Detta var på tiden före PET-flaskorna, så det enda som säledes litervis var mjölk eller något olagligt. Backen var tänkt att räcka hela julen. Vi hade en annan back med, bredvid julmusten. Men den var fylld med äcklige öl, något som jag då rakt inte kunde påminna mig att jag varit sugen på en enda gång.

Givetvis räckte inte julbacken hela julhjelgen, utan på annandagen fiick fader, barn och back gå till den närliggande affären för att byta ut de tomma, sorgliga flaskorna, mot fulla, glädjefyllda.

Nuförtiden drar vi hem PET-flaska efter PET-flaska med julmust. Jag tror det är det som är felet med dagens ungdommar. De har aldrig haft en back med julmust, noga beräknad att räcka till annandagen. De har aldrig räknat antalet flaskor gång efter gång för att se att man inte druckit för många, redan. Nä, de bara dricker ur sin flaska, fyller på sitt glas ur en annan flaska och fortsätter som om julmust vore en vardagsdryck och inte det flytande guld det är.

Det var bättre förr.

(heter julmust christmasmust på engelska? Passar ju bra, ett julmåste)