Pretantiös

Hur skönt är det inte att ibland förfalla till att vara pretantiös. Riktigt Bergmanpretantiös. Använda svåra ord, vara dyster och seriös. Förfäkta hopplösa teorier, brottas  med den egna ångesten. Jag menar, man är ju Svensk. Det är skönt att deppa. Det är bra att ta sig på riktigt djupt gravallvar. Bort med stoj och glada skämt, fram för butterhet och Joakim Berghsisk dryghet. Låtom oss kontlrolera varje stavelse, låt oss mumla sakta och lugnt, låt dårarna pladddra och kvittra likt fåglar.

Det är gott att se på sig själv med djupaste allvar och beundran. Skämtarna faller på egna grepp i rörelsen mot den slutliga döden. Se på darrande nerver, där varje tråd glänser, dryper av allvar.

För visst är det något gott i att ta sig själv på för stort allvar? För man är ju Svensk

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback