WoBWorld

Jag har alltid trott på den obotliga kärleken, den som smittar oss från leende munnar och barnaskratt. För någostans finns det alltid ett hopp, en glimt av den oundvikliga. en skärva som bär oss genom livet, genom trånga passager av omfödslar, igen och igen, Jag har alltid trott på den obotliga sagan som berättas från mun till mun, från öra till öra. Som en spindelväv, skickligt vävd av en mästare, en silverdräkt av kärlekstrådar, som skyddar från ont, smälek och hat. Jag har alltid trott på sagan om dig.