Bandy inne.

Varit på innebandy minsann. Jojodå. Så var dagens motion ordnad. Eller, tja, tittade på innebandy. Och det tog på krafterna på en gammal man som jag. Det var äldsta dottern som spelade. Hon gör det. Spelar innebandy. Likadant gör min yngste son. De är sportiga de där ungdomarna.  Det är inte jag.

Men nog är det kul att se på. Innebandy alltså. Jäklar vilken fart de får upp efter ett tag.

Det gör inte jag.

Förra året vid denna tiden spelade ungarna innebandy med. Men då tittade jag bara ibland. För jag pallade inte att vara bland folk. Alls. Jag försökte gång på gång, men det slutade alltid med att jag satt i bilen och andades i påse eller knatade omkring med panik i bröstet utanför hallen.

Det behöver jag inte i år.

Konstigt vad litet medicin kan göra skillnad.

På Måndag skall jag börja arbetsträna. Hoppas det är skillnad då med.

Hoppas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback