WoBWorld

I går och idag har vi försökt lära yngsta sonen att cykla. Vi gjorde några tafatta förök i våras sedan har det projektet legat i träda av diverse anledningar (min lathet mestadels). Men för att komma till poängen.

Det är sanslöst hur fort ungar lär. Karln behövde kanske sammanlagt 20-30 minuter med mig flåsande bakom sig tills han cyklar på egna ben (med egna ben kanske blir bättre) för full fart. Idag fick vi visa och öva bromsen men det var det enda. Knapigt hur fort det går alltså. Tänk om man själv kunde lära sig något såpass komplicerat som det faktiskt är att cykla lika fort.

Djäklar vad man skulle kunna nu. Det första jag skulle göra är att återigen öva in maskinskrivningen som jag faktiskt kunde för en sisådär 16 år sedan. Det skulle underlätta livet enormt och givetvis skulle jag då kunna skriva ÄNNU mer här på bloggen (hör jag folkets jubel? Jasså det var katten som fes... ok.)

Men det verkar som om inlärningstakten minskar med åren. Nu är jag glad om jag kommer ihåg vart jag bor. Vissa dar så... nä jag skall inte säga mer.

Nä nu skall jag titta på ett problem min svärfar har med ett dataprogram.