Har du sett min lilla Lampa
Hur kommer det sig att de glödlamporna som är lätta att byta aldrig går sönder, medan de som sitter illa till går sönder gång på gång på gång.
Vi har två sådana där svåra lampor, en i köket och en i hallen. Båda två kräver en ingenjör med minst två medhjälpare för att överhuvudtaget ens lossa på skärmen över lampan, att sedan skruva av lampan och ersätta den med en ny är ett helt storverk. De två lamporna går sönder titt som tätt.
Sen har vi oräkneliga helt vanliga lampor, sådana som man byter i ett nafs, nästan som i förbifarten. De lamporna går, vad jag kan minnas iall fall, aldrig sönder.
Däremot finner jag mig själv allt för oftas stående på en ranglig pall (varför är pallar alltid det. kan de inte tillverka en stabil pall nån gång?) hållandes kupan i en hand, tillhörande skruv i en hand, glödlampan i en.. det är nu det kör ihop sig. Jag har bara, grovt räknat, två händer. Kan för mitt liv inte finna någon eller några mer.
Det hela brukar ordna sig med litet tålamod, Hulda Hustrun, mer tålamod och slutligen ett psykbryt. Jag har faktiskt ingen aning hur jag brukar fixa det hela, för jag brukar se rött nånstans mitt i det hela. Jag misstänker att jag brukar hata upp lampan.
Jaja, snart är det nog dags igen, för det var några veckor sedan jag bytte de där lamporna.
Bara att aätta sig ner och vänta så.
Vi har två sådana där svåra lampor, en i köket och en i hallen. Båda två kräver en ingenjör med minst två medhjälpare för att överhuvudtaget ens lossa på skärmen över lampan, att sedan skruva av lampan och ersätta den med en ny är ett helt storverk. De två lamporna går sönder titt som tätt.
Sen har vi oräkneliga helt vanliga lampor, sådana som man byter i ett nafs, nästan som i förbifarten. De lamporna går, vad jag kan minnas iall fall, aldrig sönder.
Däremot finner jag mig själv allt för oftas stående på en ranglig pall (varför är pallar alltid det. kan de inte tillverka en stabil pall nån gång?) hållandes kupan i en hand, tillhörande skruv i en hand, glödlampan i en.. det är nu det kör ihop sig. Jag har bara, grovt räknat, två händer. Kan för mitt liv inte finna någon eller några mer.
Det hela brukar ordna sig med litet tålamod, Hulda Hustrun, mer tålamod och slutligen ett psykbryt. Jag har faktiskt ingen aning hur jag brukar fixa det hela, för jag brukar se rött nånstans mitt i det hela. Jag misstänker att jag brukar hata upp lampan.
Jaja, snart är det nog dags igen, för det var några veckor sedan jag bytte de där lamporna.
Bara att aätta sig ner och vänta så.
Kommentarer
Trackback