Kall vinter, varm sommar. Grundkurs 1

Alltså ärligt talat. Alla vi som bor här uppe i det som populärt kallas den kalla nord måste ju vara fullständigt skallskadade. Att allt är ok på sommaren är ju en sak. Då är det åtminstone ljust till långt in på kvällarna. Men nu. Det börjar ju för helvete svartna ute strax efter att man stjälpt i sig dagens första kaffe. Sen är det så. Mörkt alltså. Tills nästa gång man ser en skärva av solen, under nån stackars timma, 12 jäkla timmar senare.

I dagens samhälle när alla reser så förbaskat mycket, de flesta har tillgång till internet och tvn står på i var mans hus näst intill dygnet runt, kan vi ju inte skylla på att vi inte vet bättre. Att Raskens med fru inte visste om att solen lyser i Spanien på vintern är ju en sak. Ja menar de fick ju inte ens reda på att kungen var död förrän flera månader efteråt.

Men nu. Nog fan vet de flesta av oss att det finns gynsammare klimat annorstädes. Eller har jag missat nåt, vet jag något som ingen annan vet? Gick jag på något möte ingen annan kom på?

Men vi fortsätter att leva liv där man baserar det mesta av sin lycka på tre månader. Av tolv. Resten av tiden går vi o längtar o planerar. För just de där tre månaderna, då när liv faktiskt går att leva och kan få möjlighet blomstra.

Till och ned björnarna har ju fattat galoppen. De vet att det tar alldeles för lång tid för dem att ta sig till Coste del Sol på vinterhalvåret ,eftersom björnar inte har några bensinkort, så de lägger sig helt enketl och slaggar under vintern. För att inte tala om fåglarna, de packar helt enkelt ihop och drar före första höstregnet. Och har ni sett en fågels hjärna? Inte mycket plats den tar, ändå kan de räkna ut de där.

Men inte vi. Vi bor kvar här i generation efter generation, som fullskaligt obildbara barbarer. Och fryser i mörkret,

Så korkade vi är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback