WoBWorld

Så klart man ska göra bort sig ordentligt såhär när man ändå är nervös redan från början. Nu på kvällen var min svåger och svägerska på besök, de tog med sig ett serveringsbord som vi fått från dem, så vi bjöd så klart på en liten kvällskopp kaffe.

Vet inte riktigt hur vi kom in på det, men vi började prata om piercingar. Jag har ju en ring i ögonbrynet och jag har inte haft kläm på hur den sitter egentligen. Det sitter ju en liten kula på som jag förstod hade något med fastsättandet att göra. Min svägerska visste på råd och visade raskt hur man tog bort den. Det var helt enkelt bara att trycka ut kulan, ringen satt klämd mot kulan som hade två små spår i sig. Så längt allt väl.

När besökarna hade knatat hem så tänkte jag att jag skulle sätta tillbaka den lilla kulan, så att ringen inte ramlade loss.

Tänkte jag.

Det var ju inte så lätt. När jag försökt själv i en kvart gjorde jag som jag brukar göra när det kör ihop sig. Ropade på min Hulda Hustru. Jag förklarade att jag inte fixade att sätta tillbaka kulan, det var svårt att se i spegeln och jag hade ingen tång heller så det blev så pilligt så.

Efter ett tag när min bättre hälft halkat omkring med kulan förstod vi båda att detta kan bli problem. Till slut hittade jag en kabeltång som kunde tjäna som verktyg, inte idealet men bättre än ingenting.

Så, jag ligger jätteirriterad på sängen medan Hulda Hustrun står böjd över mig som en galen professor med nått vilt i blicken. Korta, snäsiga kommentarer avlämnades och inhördes. Men och mer irriterat blev det. O kulan slank o slank. Runt runt. Tappades. Paníkhittades igen. Tappades igen.

halk halk, tapp tapp.

Hulda Hustrun försökte i sina allt mer desperata försök trycka ut mina ögon, i vilket fall var jag övertygad om detta i mitt litet hetlsiga tillstånd. Jag meddelade frun om det. Frun tog illa upp och påpekade att det var för min skull hon stod med krokig rygg på söndagskvällen och jagade två små pytte små spår i en kula stor som barnbarnet till en småväxt ärta.

Familjekrisen var nära.

Tillslut bestämde vi att det fick vara för i kväll så försöken avbröts. Men hur göra med ringen nu då? Vi bestämde att den skulle jag ta ut, och ersätta med en av Hulda Hustruns navelstavar.

Stavar som är till navlar är rätt långa och grova. Om man sen lägger till en stor blå sten i ena änden så fattar man att det inte är det mest praktiska att ha i ögonbrynet. Men nöden har ingen lag,

Så nu sitter jag med en gigantiskt stav prydd med en stor blå sten. I ögonbrynet.

har jag sagt att jag skall till ett nytt jobb i morgon.

Med den enorma staven. I ögonbrynet.

Livet är ibland jättejobbigt.