Mobb

 Jag hörde på radion i något program i morse att mobbing i skolan fortfarande är ack så vanligt. Eftersom jag har egen, personlig erfarenhet kan jag inte förstå att det i skolan fortfarande tillåts. Jag kan fortfarande 16-17 år senare drömma om det. Jag undrar om de mobbande gör det oxå.

Jag har inte förlåtit dem. Jag önskar faktiskt fortfarande att de har djupa och varaktiga 35 års kriser. Jag är inte bättre än så. Man blir sådan av att bli slagen, hånad, misshandlad, spottad på , talad om, aldrig med, sviken, kränkt och satt utanför hela den fina gruppgemensamhet en del kommer ihåg från sin skoltrid. Man urinerade i min mössa, gjorde sönder min nya fina skinnjacka, man, dom, utsåg mig till lovligt byte. Straffrihet åt dem som skadade mig.

Och de vuxna tittade bort, åt något annat håll. Endast två gånger bröt någon lärare barriären genom att avbryta deras handlingar. Jag är fortfarande evigt tacksam för detta. En gång bröt även en klasskamrat hela den "rättegång"  som hölls i gymnastiksalen där jag skulle straffas med, tja inte vet ja vart det hade slutat . Denna man, då pojke, Jukka P, som bröt förtrollningen genom att ställa sig upp och säga "nu räcker det" har min eviga tacksamhet.

Jag vet att jag ställde mig medvetet utanför genom kläder, musiksmak och "apperense" ´men däriftrån till att det skulle vara ok att skända mig är steget långt. Jag vet att många av mobbarna tröstar sig med att de var unga och inte visste bättre. Skitsnack. Nog fan vet en 12 åring,14 åring, 16 åring att det inte är ok att bränna någon i håret, på armarna, att sparka någon i huvudet när ett gäng står och håller det försvarslösa målet. Att det inte är ok att gåifrån bordet när en person sätter sig där för att äta.

För så var det, och så är det för många fortfarande. Jag gick ut ur det hela "halvhel".  Gymnasietiden var en underbar tid med sån där skön sammanhållning man ser på filmer. Jag är väl en rimligt social varelse  Men. Som sagt, jag vaknar fortfaarande med ett skri ibland. Gör dom det? Vaknar de genomblöta av svett och är säkra på att de kommer dö denna gången när man trycker ner deras huvudet i ett handfat fullt med vatten.

Gudskelov hade jag andra kamrater. Riktiga kompisar, ifrån dessa kunde jag tanka kraft och vila hos.Hos den var jag någon. Och med dessa växte jag upp till man. Tack Björn, Sami, Larsa Tommy, Andre´ men framför allt Chrille som fortfarande finns i mitt liv. Alla dessa som stod utanför systemet på min skola och som kunde se mig som ja vetrkligen var. Speciellt tack till Chrille igen för att jag tillsammans fick skrämma skiten ur några av mobbarna när vi mötte dem utanför skolan. Efter det lät de mig vara ifred. Tänk vad lätt det var.

Men som sagt, det kan bara vara i skolans värld detta kan få ske. Man kallar det att barnen "retas" med varandra. Skulle vi vuxna tillåta detta på en arbetsplats? Knappast. Gå på lärare, rektorer, vaktmästare, matsdalstanter, alla ni som jobbar i skolans värld, se er omkring, tillåt inte ett sådant beteende. Ni föräldrar, prata med era barn, det kan vara din som eller dotter som mobbar. Eller är mobbad.

För det ÄR inte ok, ens i skolans värld.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback