Signerat Stefan Sundstöm

Lånar några visdomsord signerade Stefan Sundström:

"Jag är så jävla trött på kvinnor. Huset är fullt av dom och när jag ska tvätta håret så tar jag nåt jag tror är schampo och så visar det sej vara nån ansiktskräm. Jag står naken i duschen och svär.

Och dom ger sej ut och shoppar. Jag tycker dom är lurade, jävla låtsasfeminister, ni är bara väluppfostrade konsumenter. Gnälla på män går bra, men sen ska det shoppas.

Jag barrikaderar mej bakom mitt kön. Socialismen har gått åt helvete, det finns inte längre nån vision som binder samman oss människor, vi får springa och leta kompisar bland rasfränder, eller efter nån jävla generationskamrat eller nåt.

Eller man kan gömma sej bakom sitt kön.

Nu kan dom klona mänskliga celler så att man inte behöver könsceller längre. Exit mannen alltså. Då har vi alltså inget existensberättigande alls längre tänker jag med håret fullt av hudkräm.

Och kvalitén på spermierna bara sjunker så om bara en generation kanske alla män i västvärlden är sterila

Så går jag till bolaget för att köpa öl. Jag är nog lite ur balans, jag känner mej inte hemma nånstans, jag går för mej själv.

Det ska vara tjejmiddag i huset där jag bor på lördag, så jag har också blivit anmodad att köpa ingredienser till White Russian; vodka och Kahlua. Och sen ska dom sitta och prata och ha det trevligt och jag dricker mina öl och blir bara tystare och tystare.

Nu var det fredag och jag tänkte att jag dricker upp ölen redan idag så jag slipper sitta och bli full och tyst imorron bland alla dom där kvinnorna som sitter och pratar om själavård och biodling. Så i skymningen satt jag i trädgården, ensam med mina dystra tankar.

Sen på kvällen, jättefull, tänker jag att jag ska rädda den manliga rasen mot honjävlarna. Jag ska spara min sperma till kommande generationer. I Brasiliens djungler ska vi återuppstå om hundra år och kvinnorna ska leta efter oss, då har dom ångrat sej, men då kan dom ju springa runt med sin sociala kompetens och ropa, vi ska sitta där som utrotade indianer.

Med ett fast grepp om våra pungar ska vi vägra vara med i deras tillbaka till naturen-romantik. Spring tillbaka till era jävla kloningsprofessorer, ska vi säja uppifrån träden.

Sagt och gjort med ett stadigt tag fyllde jag iskubslådorna med min säd, så gott det nu gick,dom blev lite halvfulla här o var, kommande generationer till fromma. Slängde in den i frysen, skrattandes för mej själv, ha ha, jävla särartsfeminister, det blir en överraskning för er om hundra år.

Sen vart allt svart.

Jag hade glömt det hela kvällen efter, kvinnorna var rätt trevliga, jag började känna mej i fin form. Jag deltog till och med i debatten och det var inte förrän efter andra omgången med White Russian med is i,när Karin sa Fan isen är slut,som jag kom ihåg mitt storslagna projekt från dan innan och i samma ögonblick insåg att det just hade blivit saboterat av denna kvinnogrupp.

Men jag är inte den som hänger läpp, det viktiga är att jag tror att nånstans till slut så kan alla vi människor mötas och egentligen har jag velat skriva om Göteborg, men det är ju så många andra som gör det bättre, jag vill bara med denna historia ur livet förmedla en slags bild av vad fel man hamnar om man är ensam och full och bara låter sej nedslås av dom som säjer att människan är ett konkurrerande djur, att kärleken bara är nåt slags blint biologiskt sökande efter kvinnor med breda höfter och män med feta plånböcker"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback