WoBWorld

...blir det inget av här i det Carlzonska hemmet. Hulda Makan hade gjort fisk till middag idag . Eftersom jag oftast föredrar fisk framför kött var det ju en 10 poängare bara det. Men...  Ingen sås? Betänk den fasa jag erfor när jag skådade på min talrik och fann den till 50% bestående av sallad. Vitkål och hårda äppelbitar. Rysningar längs med hela ryggen. O jag tuggade och tuggade. Och tuggade o tuggade. O tuggade. Hemskt mycket man får tugga när sådana där fiberrika ting ligger på tallriken. Tugg, tugg, tugg. Efter ett tag började jag få ont i käkarna. Men en sådan sak skall ju inte hindra en Carlzon att nå sin idealvikl.
 
I morse vägde jag in på 101,7 kilo. Efter att jag i vederbörlig ordning tömt blåsan och slängt av mig morgonrocken ( blunda inte för ni kan få obehagliga bilder på näthinnan). Helt klart ett nytt oslagbart rekord. Jag har ett mycket tydligt minne när jag fann mig själv väga 78 och blev helt förskräckt. Tur att det gått gradvis uppåt annars hade jag nog fått en hjärtattack i morse bara av att väga mig.

Nu har jag en blixtrande huvudvärk somhärrör sig från det myckna tuggandet och de spänningar som byggts upp i käkarna. Men ja ger mig inte. Tror ja. Fast det vore gott med litet sås till potatisen. Men i bantardagar skall torrt fördrivas med torrt.

Men jag tog mig litet efterrätt i form av fruktsallad. Bättre än glass iaf. Jag måste ju hämta de snabba kolhydraterna någonstans ifrån.