Bibblan
Biblioteket. Stadsbiblioteket. De låter de. Men varje gång ja kommer dit känner ja mig som ett barn igen. Ja liksom kastas tillbaka till 11-12 års åldern när varje steg i biblioteket var ett äventyr. Bara tänk på det en stund. Ett helt hus med bara böcker. Som dessutom är helt gratis att låna hem.
När ja kom upp i 13års åldern tillbringade jag allt för många förmiddager på huvudbiblioteket i stan. Förmiddagar när ja egentligen skulle sitta i klassrummet. Men det var mycket mer spännande att ströva omkring bland alla böcker med okända, nya namn.
Jag har alltid läst mycket, sprang mellan det lilla biblioteket på kommundelen och hemmet redan i 7-8 års ålder. Men det var först när jag upptäckte stadsbiblioteket som det blev riktigt spännande. Biblioteket lät mig plöja genom författare som Conan Doyle, Woodhouse, Baldersson, Strindberg. Alla de stora författarna, de små författarna, de bra, de dåliga, de tokiga,de kloka.
Sida upp och sida ner. Den där speciella biblioteksdoften. De luktar på ett speciellt sätt, låneböcker. Inte som nya, obrutna, olästa "köpeböcker". Utan en väldigt annorlunda, inte alls illaluktande, doft som genomsyrar alla dessa underbara böcker. även pappret är speciellt. Tjockt, litet gulaktigt, ofta fläckigt.
Jaja, nog om det. Men som sagt, mycket börjar rulla runt i huvudet när ja var på bibblan. Konstigt att en doft kan starta så mycket tankekedjor.
När ja kom upp i 13års åldern tillbringade jag allt för många förmiddager på huvudbiblioteket i stan. Förmiddagar när ja egentligen skulle sitta i klassrummet. Men det var mycket mer spännande att ströva omkring bland alla böcker med okända, nya namn.
Jag har alltid läst mycket, sprang mellan det lilla biblioteket på kommundelen och hemmet redan i 7-8 års ålder. Men det var först när jag upptäckte stadsbiblioteket som det blev riktigt spännande. Biblioteket lät mig plöja genom författare som Conan Doyle, Woodhouse, Baldersson, Strindberg. Alla de stora författarna, de små författarna, de bra, de dåliga, de tokiga,de kloka.
Sida upp och sida ner. Den där speciella biblioteksdoften. De luktar på ett speciellt sätt, låneböcker. Inte som nya, obrutna, olästa "köpeböcker". Utan en väldigt annorlunda, inte alls illaluktande, doft som genomsyrar alla dessa underbara böcker. även pappret är speciellt. Tjockt, litet gulaktigt, ofta fläckigt.
Jaja, nog om det. Men som sagt, mycket börjar rulla runt i huvudet när ja var på bibblan. Konstigt att en doft kan starta så mycket tankekedjor.
Kommentarer
Trackback