Elfsborg
Att vår familj har Elfsborg som favorit lag är inte så svårt att lista ut. Mitt eget intresse är väl tämligen nytt, jag har ju inte varit så vansinnigt mycket för idrott överhuvudtaget men jag har med stigande ålder allt mer funnit nöje i att slötitta på fotboll eller hockey. De stora mästerskapen har jag ju alltid tittat på, gör vi inte det allihop. Men nog om de stora sammanhangen. Som sagt, Elfsborg var det. Hulda Hustruns äldsta dotters far är benhård Guligan och var faktiskt med att bilda supporterklubben. Intresset har smittat dottern som är så benhård Elfsborgs fantast att hennes rum är gulsvart, varje centimeter av väggarna pryds av löpsedlar som handlar om Elfsborg och man kan lugnt säga att hennes liv handlar om de gulsvarta. Min ärade dotter har även hon ett litet mindre, men ändock ett intresse för laget.
Min yngsta son var på sin första match häromdagen med sin morfar och kom hem med en gulsvart halsduk och ett mycket gott humör. De två små barnen är redan hjärntvättade och svara snabbt Elfsborg på frågan vilka som är bäst, och IFK på frågan vilka som är sämst. Den enda som klarat sig undan farsoten är min ärade äldsta som inte kan skita nog i vem som vinner eller spelar i allsvenskan, vem som springer fortast med en boll eller hoppar högst med en pinne, han har full upp med musiken. Katternas idrottsintresse kan jag inte svara på. Nu i dagarna erbjöd sig äldsta dottern att ta med min yngste son (mycket folk blir det) på en träningsmatch hemma och en allsvensk match borta. Jag kan tänka mig att det skulle vara en kanonupplevelse för en 10-åring att få stå med klacken på Borås Arena och ännu hellre åka till Växjö med buss och heja fram sitt lag. Nu tyckte inte alls pojkens ömma moder det samma. Hon blev förfärad av blotta tanken på att barnet skulle stå med de farliga Guliganerna. Ännu värre tyckte hon om iden att åka bort. Så, vi fick tänka om i frågan och nu skall nästan hela familjen gå på fotboll på tisdag. Men det gör ju bara det hela ännu skojsigare.
Tänk hur saker kan bli.