WoBWorld

Min fru har rymt. Det är en sån sorgensam historia att man bara vill gråta. Eller, nu tog jag i. Hon är på lasarettet eftersom yngsta dottern skall/har fått rör i öronen. Så när jag vaknade så var sängen alldeles tom och lägenheten var så tyst och stilla. Man borde passa på att njuta, men jag saknar Min Vackra Kvinna. Fast hon fick nog nog (hur ser det ut då) i går när jag gnällde och kved mig igenom dagen.

Buhu, jag är så ensam baby, jag är så ensam att jag tror jag ska dö.