WoBWorld

Konstigt. Jag har lyckats att med att undvika alla sorter av social interaktion, förutom med den närmaste familjen då, de senaste månaderna. Det är därför jag slår mig själv med häpnad när jag två dagar i rad varit uppe hos C. I dag satt vi bara och slappade, pratade strunt blandat med gravallvar, plinkade på gitarr, retades med folk på tv, (bra grej, man kan kaxa sig hur mycket som helst, de hör ändå inte) och bara umgicks. Det var så länge sedan jag umgicks med någon utanför vår lilla kärnfamilj att jag nästan glömt av hur man gör. Speciellt om man skall ungås nykter. Men jag kom på att jag faktiskt var bra på det där en gång i tiden.

Sen är det ju speciellt att sitta och snacka skit och dumheter med C. Vi har umgått sedan blöjåldern, har gjort både roliga saker och dumma misstag. Hm, mest misstag. Men i vilket fall. Mannen och jag är täta.  Vi delar även en hel del som inte är lätt att bära. LIka nojiga, lika känsliga och så klart lika korkade. Jag orkar inte ens tänka på alla dumheter vi gjorde i vår ungdom (och även när vi borde varit vuxna) allt från att vifta med cykelkedjor påen buss till att göra inbrott i en kylcontainer.

Tja. Jag har tur att ha få men riktigt bra vänner. Det är inte alla förunnat.