WoBWorld

Det här är inget roligt, det här med att vara så förbaskat spänd och orolig. Det känns som slöseri med mitt liv. I stället för att kunna göra en massa roligt och intressant så sitter jag fast i mig själv. Den mensta tiden går åt till att föröka hålla ångesten schack genom olika metoder som att bada, tigga till sig lite massage, sova bort allt. Hela livet blir lidande. Jag får inget gjort. tiden bara går. Tid som tillhör mitt, lilla, korta liv. Man undrara ju varför det skall vara så här. Det känns som om jag står utanför själva livet. Jag står i skuggorna och bara tittar på. Jag medverkar inte. Jag har ingen lust att titta tillbaka på mitt liv när jag (förhoppningsvis) blir gammal och se att jag spenderat den mesta tiden utanför, inne i mig själv.

Nä, detta måste få ett slut. Jag vet ju att det varit såhär förut. Och mycket värre än så här om man skall vara ärlig. Så jag vet ju att det går över mellan varven. Men jag har inget tålamod att vänta på att det skall gå över av sig självt. Jag vill må bra nu. Precis nu! Inte om två månader, eller till jul, eller till våren. NU förhelvete!