WoBWorld

Så var det morgon igen då, hur det gick till har jag ingen aning om. Ena stunden var det kväll och helt plötslig blev det en ny dag. Knepigt det där med sömn. Speciellt när den är drömfri som min var inatt. Tiden går men man har inte en susning om hur det går till. Lika bra det kan jag tro. I vilket fall som hels så är det dags att dricka sitt morgonkaffe, läsa lokalblaskan och försöka hitta någon mening med den här, helt unika, dagen. Carpe diem och allt sånt där.

Ute är det kallt märkte jag när jag rökade på balkongen. Härinne i vår varma goa lägenhet yrar familjen kring och försöker gnugga sömnen ur ögonen. Äldsta sonen har redan puttrat iväg med sin moped till skolan. Äldsta dottern är hemma från skolan idag med eftersom hon är förkyld som bara den. Hulda Hustrun har även hon drabbats av "näsus rinnus" och diverse förkylningssymptom. Själv är jag frisk som en nötkärna, möjligen kan jag om jag känner efter rikitgt ordentligt känna av ett vagt kli i halsen. Men då får jag känna efter riktigt ordentligt. Tja. Ingen idé att mala mer om detta. Mot nya äventyr.