Att livet kan vara skönt berättade de inte för mig.

Jag har märkt att min depression faktiskt är mer eller mindre bättre nu. När jag vaknar vill jag inte omedelbart gå och lägga mig igen. Jag längtar inte hela dagen efter att kvällen skall komma så jag kan gå och lägga mig igen. Jag kan titta på en film och faktskt intressera mig för handlingen. Jag klarar av att läsa en bok. Jag kan uppskatta livet. Jag kan känna kärlek, ilska, sorg, lycka. Det är inte längre bara en malandade känsla av tomt, tomt, tomt inuti mitt bröst. När jag var som mest nere  så märkte jag inte det själv ens. Det var min Fru som  påtalade det faktum att jag var deprimerad för mig. Nu såhär efteråt känner jag igen varenda symptom. Och inte fan är jag helt frisk än. För att inte tala om min ångest, den brottas jag dagligen med.  Men i alla fall. Tusan, det kanske går åt rätt håll i allla fall. Bara nu inte hösten sabbar allt. Fast å andra sidan så tror jag att min läkare vill öka min medicinering när vi träffas nu i höst. Det finns gott om utrymme för ökningar. Så livet är inte så puckelryggigt i alla fall.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback