WoBWorld

Vi sitter som på nålar här hemma. Snart kommer den möjliga köparen till vår lilla Golf. Både jag och Hulda Hustrun avskyr att göra sådana här affärer så vi är väl lite uppskruvade bägge två. Det vore gott om det vore över. Om nu köparen vestämmer sig för att ta bilen så står vi utan bil. Bara det är nog för att driva mig till randen av fnattskap. Ingen bil? Hur skall detta gå. Jag har leve utan bil tidigare. När jag var liten hade vår familj ingen bil. Min fader sålde vår bil när jag var 7-8 år sen hade vi ingen bil förrän jag köpte min egen första bil. Sen var jag utan bil ett kort tag när jag lyckats krocka bilen för en sådär 10 år sedan. Fast det var bara några få månader. Och så var jag utan bil i några år tills jag köpte Hulda Hustruns broders Jetta för 300 kr. Detta var före jag och Hulda Hustrun hade blivit mer än bara vänner så jag var så nöjd med affären. Sen när jag flyttade ihop med Hulda Hustrun så har jag ju haft tillgång till bil hela tiden. Vi har ju varsin. Men som sagt. Vår Saab står hos svärfar på reparation och Golfen kanske är på väg bort från vårt vackra hem. Ingen bil. Pust. Jag vet hur jobbigt allt blir i början. Sen vänjer man ju sig. När jag var utan bil i något år för några år sedan så saknade jag inte bil speciellt mycket. Man tog bussen om man skulle nånstans. Eller gick. Det enda krångliga var ju att storhandla. Det var inge kul. Men resten. Men som sagt. Det tar ju ett tag att vänja sig vid. Och vi vet ju inte hur länge vi i så fall blir utan bil.

Spännande liv vi lever va?