Barnhem

På tv visas det ett program om barnhem. Jag måste erkänna att jag inte hade en aning om att det fanns barnhem på 1970 talet. Det trodde jag var något som avskaffades på 1940-talet. Jag mår lite illa, djupt där inne imagen, när jag ser på programmet. Man intervjuvar olika män som växt uppe reller tillbringat en tid på barnhem. Många av dessa peroner är söndriga och trasiga efter sina erfarenheter. Visserligen kan det ju finnas andra anledningar med att de mår dåligt i dag. Men att bli bunden och ligga på en brits i en hel dag för att man inte följt reglerna. Man vittnar om misshandel, tvång, trakasserier. Och jag mår dåligt. Hur är det möäjligt att vår värld kan vara så grym? Hur ser det ut idag? Jag vet att övergrepp finns i äldreomsorgen. Jag har själv sett det. Efter 13 år i vården har jag sett diverse övergrepp. Övergrepp som accepteras av peronalen för att det "alltid varit så". Vilka mer obehagligheter kommer att krypa fram? När vi ser på vår nutid i backspegeln, kommer man att behöva må dåligt igen? Kommer man behöva skämmas? Jag känner peronligen en man, en alkoholiserad, osocial, ensamvarg, som växte upp på barnhem och hos fosterföräldrar. Barnhemmet låg här i Borås, på stadsdelen Sjöbo, här där jag själv bor. Huset är rivit nu och på dess plats finns ett gruppboende för omsorgen. Kan en förklaring till mannens osäkerhet, ångest och oro finnas där, på platsen där barnhemmet låg?

Usch, vår värld är ju inte alltid så vacker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback