WoBWorld

Det här med digitalkameror är ju ändå något fantastiskt. Förr i tidfen, när man körde med dyr film, så tog man några rullar om året kanske om man var normalanvändare. Man tog på julafot, födelsedagar och givetvis en faslig massa kort om man hade en baby i hushållet. Men det var dyrt det där med korttagning. Jag kommer ihåg när jag pröjsade 1000 spänn för att framkalla 5 rullar. Då var det visserligen dubbla kopior, men det ingick i priset och så la de korten på en cd skiva med. Men 1000 spänn. För 5 rullar. För en tre elelr om det är fyra år sedan köpte jag min digitalkamera. Och helt plötsligt blev det gratis att ta kort. Det kostade inte en spänn. Sedan dess har jag tagit 1000-tals kort. Bra kort, dåliga kort, kort som suger ordentligt och en del enskatak som blivit riktigt bra. Men det är ju så lätt. Man kan prova sig fram. Expreimentera, ta kort som man aldirg skulle vågat sig på med en konventionell kamera. Plus att man ser resultatet direkt. I början hade jag ett minneskort på 16mb men har genom åren uppgraderat till ett på 1gb. Så nu kan jag ta kort med bästa kvalitet och jag kan ta 100tals kort innan minnet är slut. En helt osannolik situation för en 10 år sedan. För att inte tala om att man kan digitalt förböttra, förändra sina kort. ta bort misshagliga personer, göra sig vackrare och allmänt pilla med bilderna på ett sätt som inte var möjligt för en 10 år sedan utan att lägga ner en farlgi massa pengar på ett mörklabb.

Bara igår, när vi var i Malmö så tog vi 235 bilder. Underbara minnen att ha kvar när vinterkylan sänker sig. Nä, ibland är utveckling bara bra.