Ensam och alléna

Hulda Hustrun har redan flytt fältet. Alltid på språng, alltid på gång. Nu skulle hon cykla ner till Knalleland för att leta regnkläder till de små barnen. Själv så sitter jag här. Det är rätt skönt att vara ensam ibland. Förut, före jag träffade Kvinnan I Mitt Liv så hade jag ett outtömligt behov av ensamhet. Jag kunde lätt gå en vecka utan att träffa en endaste människa. På semestern brukade jag alltid viga en vecka åt mig själv och bara mig själv när jag kopplade ur telefonen och höll mig undan all mänsklighet. Men sen träffade jag Hulda Hustrun. Och helt plötsligt ville jag aldrig vara ensam. Var inte Hulda Hustrun, som då var Hulda Flickvännen, bredvid så kände jag mig så ensam som man bara kan. Men såhär, korta stunder kan vara skönt. En tom lägenhet förutom jag och katterna, lite musik, nått bra att läsa. Det behövs ibland för att rensa själen. Men hjälpe mig om det blri för länge. Hua!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback