Mitt kånkande jag.

JAg har börjat inse fördelarna med att ha en väska. Alltså, ingen handväska. För tusan jag är karl ju. Men en axelväska. Lite lagom maskulin sådär. Så slipper Hulda Hustrun släpa på mina cigaretter, nycklar, kameran, min plånbok och allt annat man knatar runt med. Man kan ju ha dem i byxorna och jackan., Sant. Men vem vill se ut som en pojke i äppelkntýckarbyxor i en film från 1930-talet? Inte jag ialla fall.

Jaja, det brukar vara långt mellan tanke och handlign när det gäller mig. Så vi får se när det blir av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback