WoBWorld

Min Hulda Hustru är ute på äventyr. Hon brukar vara det. När jag väl masat mig upp ur sängen och sitter och sörplar i mig morgonkaffet har hon redan hunnit med att ta en promenad, varit och handlat, kört äldsta dottern till jobbet, lagat mat, städat lägenheten, cykla med barnen, tittat på tv, läst en bok, bakat bröd, fortsatt med att baka bullar, eftersom hon ändå är igång. Jag kan bara pusta när jag ser henne. För tillfället är hon i Knalleland och letar regnkläder till barnen. Skolan börjar ju snart och det skall visst bli regn säger de kunniga. Själv har jag inte kommit så långt till lokalbladet än ens. Jag masar omkring i min katthåriga morgonrock och lurar på om jag behöver gå på toaletten eller inte. Jag är inte så snabb liksom. Det tar sin lilla tid inan jag är rustad för dagen. Hulda Hustrun däremot hoppar upp med en beslutsam min upp ur sängen och kör igång. Direkt. Jag kan inte fatta hur hon orkar med ens hälften av vad det hon gör. Själv så är jag nöjd om jag har en sak att göra per dag. Idag är det att gå på fotboll. Men jag har en gnagande misstanke om att jag borde göra någon form av nytta här i vårt gemensamma hem. Typ städa upp röran i vardagsrummet kanske? Eller dona lite i köket så att intrycket av katastrof försvinner och ersätts av en skön ordning. Kanske borde jag leta upp dammsugaren? Tömma kattlådan? Tja, det ger sig. Först var det ju det där med lokalblaskan.

En sak i sänder.