WoBWorld

Vi har varit hos veterinären. Det var en synnerligen sympatisk man som konstaterade att Lancie hade öroninflammation och öronskabb. Det var helt sårigt i den stackars kattens öron. Så nu har vi medicin till alla tre katter. Skönt att hitta en veterinär som verkar bra. Jag fick lite längtansångest när vi var där för jag drömde om att bli veterinär när jag var liten. Det var när serien "i vår herres hage" gick i början på 1980-talet som den längtan tändes i mitt bröst. Det verkade så häftigt det där med att ena stunden operera en katt och nästa stå ute på en bonngård och förlösa en ko. Jag plågade vår stackars hund, Zita i många timmar med att låtsas behandla henne. Jag hade en riktig läkarrock som min ömma moder stulit på jobbet (det måste väl vara preskiberat nu va?), leksaksstetoskop och en liten bok där jag förde journal. Men det var då det. Och det var precis som han hade som jag hade tänkt mig det. En mottagning i hemmet, med allt som kan behövas för att "veterinära". Men det närmaste jag kommer att vara veterinär lär vara att jag har en kusin som är det.

Men det är gott att veta att stackars Lancie är på bätreingvägen, nu när han måste har lidit rätt ordentligt. Så det var helt klart värt de 300 kronorna plus det medicinen kostat.