WoBWorld

Igår var det varmt. Sådär jättevarmt som det varit mest hela sommaren. Idag vet ja inte riktigt. Det är en hel del moln på himlen och det är inte riktigt den där värmen i luften. Såklart får jag då ångest. Ångest över att jag slösade bort gårdagen med att göra en massa saker inomhus och för att jag inte passade på att vara utonhus när vädret inbjöd till det. Nu inbillar jag mig att det aldrig kommer bli varmt och skönt igen. Jag ser för mitt inre öga dag efter dag med regn och grå skyar. Som jag sagt förut; det är inte lätt att var mig. No man. Jag är begåvad med förmåga att få ångest av precis allt. En ständig oro som gnager i mitt inre. Allt från att morgontidningen är söndrig i ena hörnet till att jag missat ett tvprogram på kanal 1. Nu är det som sagt vädret. Det kunde lika gärna vara något annat lika banalt som startar upp mig. Jag vet om att jag borde ta det lite lugnare, inte vara så förbaskat spänd hela tiden. Men det går emot min natur. Jag är till för att nojja mig för småsaker. Det är liksom mitt lilla livsuppdrag kan jag tro. Nä nu får jag nog gå och lägga mig på sängen och andas i fyrkant lite innan jag snurrar upp mig alldeles ohjälpligt.

Som sagt, det är inte lätt att vara mig. Det är nog bara jag som klarar av det.