Valfrossa

Det är val snart. Hua. Vad, vem, vilka ska man rösta på? För mig som liksom bytt socialgrupp sedan förra valet är det knepigare än annars. Vid förra valet var jag chef med hygglig inkomst. Nu är jag förtidspensionär med taskig inkomst. Hela min sociala samhörighet har vänts upp och ner. Jag är sosse i själ och hjärta. För att jag tror på idén, inte för vad de faktiskt gör. Jag tillhör de få som tycker Persson är en bra, tydligt och stringent ledare och det retar mig inte speciellt att han tjänar pengar på det. Samtidigt kan jag tycka att hela samhället gått åt helvete. Att det kanske är dags för något nytt. Nya krafter. rensa upp i toppen. Fast jag vore ju en idiot om jag som pensionär röstade på högerblocket, eller Aliansen som det heter så fint nu för tiden. Persson lovade bättre ekonomi åt just mig häromsistens. Det är ju inte så illa i så fall.

Sen har jag alltid varit lockad av den Liberala tanken. Men då får jag ju Moderaterna på köpet och det spelar ingen roll för mig hur mycket Reinfeldt charmar damer och herrar runt om i vårt vackra land. Grundtanken är densamma. En för en och alla för sig själva. Den starke vinner och den svage får väl leva på faderarvet. Har man inget får man väl skylla sig själv. Jag vet att jag generalliserar. Men det måste man ju nästan göra för att överhuvudtaget förstår sig på politik. Vänstern? Knappast. Då får Ohly nog först röja upp i sina minnen först så att han kan hålla ordning på om han har spelat fotboll med Nacka eller inte. De gröne, de med språkrör? Men, jag har fortfattande inte fattat vad de vill. Nej till allt?

Nä, det blir svårt dette. Det blir det. Men det är nog så det skall vara. Och tur är väl det. För om det inte vore svårt så vore det nog något fel nånstans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback