Lonley star

Jaha. Så va man uppe då. Liksom, seg, liksom. Hulda Hustrun har åkt till stugan. Sitter och läser och eldar i öppna spisen enligt senaste telefonkontakten. Jag vaknade nämligen alldeles ensammen och allena. Ingen i hemmet utom två katter. Så, jag sökte givetvis Hulda Hustrun direkt på telefonen. Tur vi har mobiler i detta land. Så; nu vet jag det. Hon är där. O jag är här. Så lika bra att passa på att spela musik högt och mycket. För givetvis kommer jag snart knalla ner till stugan jag med. För inte kan jag låta henne vara alldeles ensam där. Kan ju komma bovar och röva bort henne. Och det vill jag ju inte.

Om hon inte har gått ner för att vara lite själv? Kan jag inte tänka mig. Hon bara måste längta efter mig lika mycket som jag saknar henne. Eller?

Om jag är klängig? Inte då.

Kommentarer
Postat av: pernilla

du är väl inte klängig??....tycker inte jag i alla fall, vet faktiskt inte vad du grundar det på. Jag älskar dig, fast jag blir galen på dig ibland.

2006-02-03 @ 10:14:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback