WoBWorld

Sitter här på min stol och funderar på allt jag borde göra. Jag borde gå ut på en promenad. Snusa mindre, gå ner i vikt, raka mig, kamma mig, byta kläder, läsa mer böcker, se på mer dokumentärer, lyssna på mer musik, inte dricka så mycket kaffe, bädda sängen, städa lägenheten, rycka upp mig, vara snällare mot katterna och på tal om dem tömma kattlådan.

Men jag blir liksom bara sittande, väntandes på Hulda Hustrun som är ute på egna äventyr. Håller jag på att bli asocial? Förvandlas jag sakta men obönhörligt till en skäggig gubbe? En såndär som barn gömmer sig för och som folk tar två steg ifrån om de hamnar i samma kö på apoteket? Är det så. Att varje skäggig urindoftande gubbe med långt grått hår har börjat som jag. Lite trevande. Först struntar man att byta strumpor varje dag, för man skall ju  ingenstans i alla fall och helt plötsligt äger man bara 2 kalsonger och alternerar mellan dem höst och vår. Man lever på butterkaka och snabbkaffe och går bara ut för att knata till bolaget eller apoteket. Fan vet.

Jag menar, jag har ju redan den orakade hakan, ett vätskande exem på vänster armbåge och strumporna tog jag samma idag som igår. Två katter har jag med. Så, jag är som gjord för att bli pissegubben i grannskapet när den nuvarande innehavaren av titeln faller av pinn. Han ser ut att ha några år till på sig till han dör, så jag har lite tid att öva på.