Bråk och strid

Hm. Jag o Hulda Hustrun har grälat. Det händer inte så ofta (mest beroende på henne) men det händer då o då (mest beroende på mig). Jag bli lika förvirrad varje gång eftersom man när man grälar med frun skall kunna vända sig till sin bästa kompis för stöttning och allmänt pepp. Fast nu är ja Hulda Hustrun även det, min bästa vän alltså. Så då är det ju inte läge att sätta sig o gnälla inför henne. Så, jag talar med katterna, speciellt med Lancelot. Både för att han är man (har varit i alla fall) och för att han är för lat för att flytta sig när jag sätter mig ner med bekymrad min och börjar gnälla om hur orättvis och oförstående Hulda Hustrun är.  Lancelot å sin sida tittar på mig med en såndär cool-katt blick som bara ett kattdjur kan prestera. Som om han inte kunde skita tillräckligt i vad husse gnäller om så länge husse inte kan presentera lite färdigskalade räkor, lite kattmums eller åtminstonne lite schysta b-vitaminer.

Så, som alla förstår, jag får ge upp kampen och be Hulda Hustrun om ursäkt för mitt beteende och de måhända bryska ord som jag uttalkade i stridens hetta. Som tur är Hulda Hustrun fylld av vett och gott hjärta så hon förlåter mig (oftast). Vilken tur jag har.

Vad bråket handlade om? Nä, det säger jag inte. Det var så löjligt så. Va? Ok, en ledtråd: det handlade om folkvett. Så ni ser, redan i början förlorade jag viktiga poäng.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback