Kändis?
Visst är det kul med kändisar. De verkar behövas i vårt samhälle. Synd bara att vi lever i ett litet land, så de kändisar vi har får liksom återanvändas om och om igen. `Som Persbrandt. Det allra roligaste är kändisar som säger sig inte villja vara det. Som Thåström och Jocke Berg. Lite skönt inåtvända och grubblande. Sysslar med svåra saker och befattar sig inte med det lättare gardet. Missförstå mig rätt, jag dyrkar Jocke Berg. Men nog är han truligt roande i sina försök att låtsas vara precis som alla andra. Glöm det fria artistlivet och glöm millionerna på banken.Men å andra sidan är han ett geni. Och genier får vara truliga. Fråga Bellman, Lennon, Sinatra eller Robbie Williams.
Thåström anser jag vara den mest överskattade vårt land vaskat fram sedan Barbapappa. Han bara väser ju. Som en liten miniLundell. Fast utan gubbfasonerna. Än.
Sen har vi ju alla de lätta, c-aktiga kändisarna med Rosing i täten. Men de är ju lite mänskligare, mer ömmhetstörstande liksom. Inte så pompösa, för de vet ju att de egentligen inte gör något av sina liv förutom att synas.
Men, om de icke fanns skulle ju jag inte ha haft något att säga under de 5 minuter det tog mig att skriva detta.
O det är ju alltid nått.
Thåström anser jag vara den mest överskattade vårt land vaskat fram sedan Barbapappa. Han bara väser ju. Som en liten miniLundell. Fast utan gubbfasonerna. Än.
Sen har vi ju alla de lätta, c-aktiga kändisarna med Rosing i täten. Men de är ju lite mänskligare, mer ömmhetstörstande liksom. Inte så pompösa, för de vet ju att de egentligen inte gör något av sina liv förutom att synas.
Men, om de icke fanns skulle ju jag inte ha haft något att säga under de 5 minuter det tog mig att skriva detta.
O det är ju alltid nått.
Kommentarer
Trackback