Matovanor.

Oftast de veckor jag och Hulda Hustrun är barnfria äter vi inget vettigt alls. Man hankar sig fram på corneflakes och kaffe. Finns ju ingen anledning att göra mat då vi inte har några barn att utfodra. De andra veckorna, då när vi har barn hemma, gör vi desto mer mat. Ständigt nått barn som pekar på sin av svält svullna buk och desperat ber om mera mat. MAT för tusan.

Men så ibland skojar vi till det. Som idag. Vi (hulda Hustrun) gjorde lasagne. Eller, vi fick lite hjälp av äldsta dottern som var på besök med en vän. Äldsta dotterns pojkvän är i fjällen och roar sig så det stackars barnet är både upp och ner och ut o in.

 Men i alla fall. Riktig mat. Och i morgon skall vi göra klyftpotatis och till det nått kött. Det heter nått men jag kommer inte ihåg vad, och jag orkar då rakt inte gå o kolla upp det. Kött är inte min grej, jag är en fisk-kille. Ser direkt skillnad på en helgeflundra och ett paket räkor. Men kött? Tja, det ser likadant ut, smakar ofta likadant. Kött är överskattat. Men i vilket fall som helst så skall vi äta det i morgon. Allt är redan inköpt och klart. Till och med en liten flaska rött, gott vin.

Jag menar, mat två dagar i rad. Fast vi är själva. Inte illa.

(Uppmärksamma läsare kunde finna att vi inte alls var barnfria idag utan att äldsta dottern var p åbesök. De gör så våra älskade barn. Kommer och går. Och både jag och min älskade Hulda Hustru älskar när de tittar in. Så barnfria veckor är sällan barnfria. Men lika gott det.. Så det så.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback