Times they are changing.

Vart tar man vägen när man känner sig sådär liten?  Som när man var barn. Som när människor bestämde saker om en utan att man fick vara med och bestämma. Saker som bara händer, det bara sker utan vett eller egen vilja. Vart tar man vägen när man kör i diket med livet? När allt är uppförsbacke och bakslag på bakslag. Liksom; ute. Hur rör man sig för att minska motståndet? Vänster ben först sedan knäna? Eller? Kan man backa i livet utan att förlora något? KAn man förvänta sig att allt skall flyta på, även när allt är upp och ner. Som att det flyter samma väg, men bakofram.

Undrar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback