Åska, igen!
Det har åskat igen. Och återigen hände det medan Hulda Hustrun, denna gång med en vän, var ute på promenad. Återigen fick jag rycka ut med bilen och hämta henne. Jag har bett henne att inte gå ut mer idag. Det räcker med åska nu :-)
Man kan ju tycka att åskvädren borde göra nån skillnad på den tunga, kvalmiga, stillastående luften. Och det gör den. I en kvart ungefär. Sen är det lika blött och varmt ute igen. Konstigt. Det blir ingen minigolf i kväll. Man är ju inte såpass korkad att man är villig att pröjsa 120 spänn för att få möjligheten att stå i strilande regn och huttra med en åskledare i handen i form av en minigolfklubba. Dum är jag men inte så dum. Nä, det blir en trevlig kväll i familjens varma famn. I morgon skall mina kära barn hem till sin moder igen. Tänk att det redan har gått två veckor. Men vi ses snart igen kan jag tro. Min äldsta son brukar glida bekvämt fram och tillbaka mellan sin ömma moder och vårt hem. Han brukar mestaldes befinna sig i det hem där föräldrarna inte är hemma. Min vackra dotter brukar också kika in lite då och då. Och nästa helg skall vi allihopa till Falkenberg för att titta på "Brännvin och fågelholkar" på Vallarnas friluftsteater. Så vi lär ses igen. Men det känns alltid lite; vemodigt är väl ordet, när jag skall skiljas från mina barn. Det känns inte som att det är på det sättet barn skall växa upp, med föräldrarna på skilda håll. Men det är som det är så man får göra det bästa av situationen. Ungarna slipper ju ialla fall höra på en massa gräl.
Nä, på tal om det. Varför sitter jag här och ugglar istället för att umgås med mina ättelägg? Så dumt det kan bli.
Man kan ju tycka att åskvädren borde göra nån skillnad på den tunga, kvalmiga, stillastående luften. Och det gör den. I en kvart ungefär. Sen är det lika blött och varmt ute igen. Konstigt. Det blir ingen minigolf i kväll. Man är ju inte såpass korkad att man är villig att pröjsa 120 spänn för att få möjligheten att stå i strilande regn och huttra med en åskledare i handen i form av en minigolfklubba. Dum är jag men inte så dum. Nä, det blir en trevlig kväll i familjens varma famn. I morgon skall mina kära barn hem till sin moder igen. Tänk att det redan har gått två veckor. Men vi ses snart igen kan jag tro. Min äldsta son brukar glida bekvämt fram och tillbaka mellan sin ömma moder och vårt hem. Han brukar mestaldes befinna sig i det hem där föräldrarna inte är hemma. Min vackra dotter brukar också kika in lite då och då. Och nästa helg skall vi allihopa till Falkenberg för att titta på "Brännvin och fågelholkar" på Vallarnas friluftsteater. Så vi lär ses igen. Men det känns alltid lite; vemodigt är väl ordet, när jag skall skiljas från mina barn. Det känns inte som att det är på det sättet barn skall växa upp, med föräldrarna på skilda håll. Men det är som det är så man får göra det bästa av situationen. Ungarna slipper ju ialla fall höra på en massa gräl.
Nä, på tal om det. Varför sitter jag här och ugglar istället för att umgås med mina ättelägg? Så dumt det kan bli.
Kommentarer
Trackback