Min egen mördare.

Min fru försökte ta livet av mig igår. Det hela är mycket allvarligt. Jag tror hon är efter mina pengar. Det hela började när jag satt i trädgården, rökte en pipa god tobak och njöt av en folköl. Det var lördag, stillheten var total och jag väntade på att fotbollen skulle börja på tv. Som jag satt där så sprang båda våra katter förbi mig och in i grannens trädgård. Hopp, skutt och över staketet in på gräsmattan. Där satt de och såg lagom mördarkattiga ut. Sedan smög de i bästa deckarstil in i grannens täta, gröna häck. Helt plötsligt hördes ett desperat kattskri och vår lilla hona, Chips flög som en champagnekork över gräsmattan och in under grannstugan. Upphovet till denna plötsliga kattpanik visade sig vara en grå ståtlig katthane som lojt strök kring busken. Innifrån busken hördes desperata katthot från vår hane, Sir Lancelot. Visserligen förpliktigar namnet men det skiter Lancie fullkommligt. Han är jättefeg och skäms inte ett skvatt över det. Den grå katten satt en stund framför busken sen knatade han sakta iväg.

Ivrig som jag var att rapportera det instäffade till Hulda Hustrun så sprang jag, eller nu tar jag i, jag gick nog snarare, in i stugan och med andan i halsen började jag: "du skulle..." längre hann jag inte innan ett skri passerade mina läppar och mina lemmar frös till is. För istället för min Vackra Kvinna fann jag en spöklik varelse som hånflinade åt mig med vassa, skarpa tänder. Sakta närmade sig den hemska figuren mot mig med utsträckta händer. Jag stod skräckslagen, förintad. Nu skulle jag dö. Det var en mördare i stugan. Troligen hade denna onda människa redan mördat min Sköna Dam. Kanske var hon redan nergrävd under trägolvet. Jag hade ju trots allt suttit i trädgården ett bra tag. Det sista jag hörde innan mörkret kom var "var inte rädd?"

När jag vaknade upp såg jag Hulda Hustrun framför mig. Hon torkade bort vit färg ur ansiktet. Varför hade hon målat sig vit? Förklaringen visade sig vara att hon smetat på en ansiktsmask medan jag satt i solen och slösade bort min tid och mitt liv. Denna kvinnan är jämt aktiv. När hon skrattat färdigt, vilket tog lång tid, förklarade hon händelsernas lopp för mig.

Jag tror fortfarande att det var ett överlagt mordförsök.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback