WoBWorld

Jag har precis kört mina äldsta barn till deras ömma moder. Nu känns det sådär tomt och eländigt som det brukar kännas efter att mina barn har varit hemma hos oss ett tag. Min äldsta son kommer ju dyka upp redan nästa vecka, men min dotter kommer inte för att sova här förrän om två veckor och då bara för en ynka helg. Nu har ju båda två varit här i två veckor så när de nu inte är kvar så blir det så tomt så tomt som det bara kan bli. Det där kommer jag nog aldrig vänja mig vid. Det brukar ta en kväll eller några dagar att komma i balans igen. Min yngsta son är ju bara här för kortare gästspel eftersom... tja det är en lång historia och sorglig därtill så den tar vi en annan gång.

Så nu är det bara jag, Hulda Hustrun och hennes äldsta dotter i vårt hem. Plus lilla Smulan, vår nya katt då. Och i morgon skall vi hämta hem de andra två katterna så att de får bekanta sig med sin nya klanmedlem. Borde bli en hel del fräsande i några dagar innan de har vänjt sig vid varandra.

Man får nöja sig med det lilla.