Robbie. Igen!

Kan inte, vill inte, vågar inte, släppa Robbie Williams. Jag är kär. Jag lovar att bli homosexuell om Robie kallar. Det var nått så bra att när vi spelar Robbie på stereon hemma så sitter bara jag och Hulda Hustgrun och flinar löjligt åt varandra. Vi var där liksom. Pilutta er som inte var det. Pilluta er!

Lite allvarligt talat kan jag säga att musik helar. Under vissa stunder under koncerten så kände jag mig hel, fungerande, ok, gnistrande, svävande och fullkomlig. Bättre än alla Efffexor i världen.

Det var så bra så bra så bra. Hoppas aldrig minnet bleknar.

Och, grattis till
damerna, tex At -äkaren  som får eller fått tillbringa en stund med Herr Williams på hotelllen. Grattis och vet att till och med jag är avundsjuk.

Kommentarer
Postat av: Christian Nelson

Jag är inte ett du SOTIS!! shite man... önskar jag varit med dig! Jag får nöja mig med att se han på DVD och lyssna på CD skivor.. *AArgh* : ))

Postat av: Bella

Det är farligt att prata om Robbie, att ens nämna hans namn ger en.. rysningar, bra sådana. Konserten var obeskrivligt bra. vi som var där såg, tog in och NJÖT och dom som inte var där HAHA! ;)

2006-08-12 @ 14:45:53
URL: http://myframeofmind.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback