WoBWorld

Jag satt i sovrummet och läste. Barnen hade tagit hem någon ny lekkamrat och höll på att tillsammans med honom vända upp och ner på vårt vardagsrum. Jag kände att jag inte riktigt orkade ta fajten, så det spreds ut saker i allra minsta lilla härn och skrymsle. Helt plötsligt öppnas dörren.Utan att nån har ringt på dörren elle rens knackat. Där står en asiatisk kvinna och ropar förtvivlat på sin son. "HAllå, är du där *****"?  "du måste hem nu, är du där? Ungefär så lät det. Jag tänkte för mig själv att detta verkade ju modern klara själv eftersom barnet var mycket lydigt och väluppfostrat och stövlade ut i hallen redan på andra kallningen. Så jag var tyst som en liten mus där jag låg med min bok i sängen. Ingen idé att jag skulle lägga mig i.

Så nu sitter jag och funderar på vad hon egentligen trodde om oss som familj. Hon står i en av de stökigaste hallarna på denna sidan Memphis, det är tre barn hemma i åldrarna 5,6 och okänt. I övrigt står lägenheten tom. Inte en vuxen på mils avstånd. (Tror mamman i hallen alltså). Vore kul att höra vad hon sade till sin gubbe när de kom hem. "dom är inte kloka, det var jättejätte stökigt och föräldrarna hade lämnat barnen ensamma hemma. Fya sånt folk"

Jaja, allt gick ju bra, barnen fick leka och jag fick läsa. Snygg deal, tycker jag i alla fall.