Pernsionärens mardröm

Precis blivit pensionär. Ja, det heter ju int eså längre, det heter " tidsbegränsad sjukersättning". Men förr så hette det att man  var förtidspensionär. Någon som tror det är ett enkelt liv? Tja, man har ju ständig sovmorogn. Det är väl det enda positiva jag kan säga om det. I övrigt så blir man fattig, socialt missanpassad och sedd som arbetsskygg. Sen är det minsan inget lätt eller okomplicerat liv man lever. Det är tusen och åter tusen olika papper som skall fyllas i, skickas runt och administrera. Man formligen dränks i olika dokument. Att man sen på egen hand måste ta reda på olika saker som gäller, som premiebefrielser, försäkringar som löses ut, bidrag som kan sökas och liknande gör det hela ännu mindre behagligt. Man knatar omkring och är halvförskräckt hela tiden för att man är rädd att ha missat nån extrapeng nånstans. Det är inte helt lätt att ställa om till ett liv med 64% av lönen. Jag vet, man gör 100% mindre nytta. Jag vet. Men vad tusan. Bara för att man är krasslig vill man ju inte sluta leva för det. Fast det kanske man borde?

Jaja, bara att dyka ner i pappershögen igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback