Broar och promenader
Jäklar i min lilla låda och tusen djäfhvlar, idag har jag varit sanslöst effektiv och en viktig medarbetare här i vår lilla familj. Jag har fixat döttrarnas dator, tagit en hälsosam promenad i den bländande vårsolen, (sanslöst vackert vader idag) varav en etapp avverkades i sällskap med min yngsta son. Vi konstaterade snabbt att vår lilla stadsdel i vår lilla stad måste vara översvämmad av hundar i alla de färger och storlekar. Det var hundexrcement vackert glittrande i snödrivorna längs med hela promenadvägen. Här o där hade de aktuella hundarna även begåvat marken med en skvätt av gårdagens vatten, vilket skapade vackra, gula skiftningar mot det vita. Man undrar om det ens finns så många hundar i vår stad som lämningarna skvallrade om.
Sista delen av promenaden fortsatte jag ensam eftersom sonen tröttnade på att lunka i vårsolens glans när man kan sitta inne o spela dator. Jag knatatde ner till vår sommarstuga för att kolla in hur det var där. De håller på att bygga en bro mitt på min barndoms badplats. Jag vet inte vad jag tycker om det. Jag är skrämmande konservativ i vissa fall. Ingen jäkel skall bygga bro på min badplats inte. Att man genom bron får tillträde till hela det friluftsområde som ligger på andra sidan viskan med badplatser, stora gräsytor och ett kaffe' känns liksom lite... som "äsch". Men det blir la bra. Bara jag får vänja mig. Har jag väl gått över bron några gånger i sommar och köpt glass i kaffeet istället för att behöva gå den mycket längre vägen till andra närmsta affär blir jag säkert lugnad. På promenaden mötte jag förövrigt en arbetskamrat. Eller.. f.d arbetskamrat blir det väl nu när jag troligen kommer tillhöra pensionärernas glada, fattiga, skara.
Efter promenaden petade jag tillsammans med familjen i mig tacos och efter detta körde jag hem yngste sonen till hans ömma moder i Fristad. Väl där hjälpte jag grabben lite med hans dator med.
Ta mig tusan om någon kan kalla mig lat en sån här dag. Men i morgon får vi se hur tuff jag är när jag skall träffa dårdoktorn igen. Men det är i morgon det.
Var sak har sin tid och plats. Typ.
Sista delen av promenaden fortsatte jag ensam eftersom sonen tröttnade på att lunka i vårsolens glans när man kan sitta inne o spela dator. Jag knatatde ner till vår sommarstuga för att kolla in hur det var där. De håller på att bygga en bro mitt på min barndoms badplats. Jag vet inte vad jag tycker om det. Jag är skrämmande konservativ i vissa fall. Ingen jäkel skall bygga bro på min badplats inte. Att man genom bron får tillträde till hela det friluftsområde som ligger på andra sidan viskan med badplatser, stora gräsytor och ett kaffe' känns liksom lite... som "äsch". Men det blir la bra. Bara jag får vänja mig. Har jag väl gått över bron några gånger i sommar och köpt glass i kaffeet istället för att behöva gå den mycket längre vägen till andra närmsta affär blir jag säkert lugnad. På promenaden mötte jag förövrigt en arbetskamrat. Eller.. f.d arbetskamrat blir det väl nu när jag troligen kommer tillhöra pensionärernas glada, fattiga, skara.
Efter promenaden petade jag tillsammans med familjen i mig tacos och efter detta körde jag hem yngste sonen till hans ömma moder i Fristad. Väl där hjälpte jag grabben lite med hans dator med.
Ta mig tusan om någon kan kalla mig lat en sån här dag. Men i morgon får vi se hur tuff jag är när jag skall träffa dårdoktorn igen. Men det är i morgon det.
Var sak har sin tid och plats. Typ.
Kommentarer
Trackback