WoBWorld

Sådär, då var stödbesöket över. I dag fick jag mina fiskar varma av sjuksköterskan.  Hon påpekade med emfas alla de där grejorna jag redan vet om tanke, känsla handling, att den enda som kan ändra ett beteende är jag själv och att jag skall sluta skylla ifrån mig. Jag vet, jag vet. Men det är så svårt att komma från en tankens förståelse till att känna det. Samtidigt blev jag lite arg på henne, för det kändes som om hon inte trodde på mig. Även fast jag djupt inne i mig visste att hon hade rätt blev jag lite gramse.

Fast när hon frågade vad jag kände sa jag att jag inte tänkte eller kände något speciellt. Då sade hon att det trodde hon inte ett dugg på, utan att jag nog var förbannade på henne som sa emot mig. Då nekade jag ännu mer samtidigt som jag blev ännu mer sur. Konstig att det ska vara så förbannat svårt att vara ärlig i sina ord.

Men nu, efter en kopp kaffe och en stilla snus är jag som vanligt igen. Alltså lite lagom spänd, orolig och alldeles, alldeles underbar :-)