Fly me to the...

Jaha. Så töms sakta hemmet på folk. Barnen skall hem till sina respektive föräldrar och kvar blir bara jag och Hulda Hustrun. Fast denna söndagen är det inte riktigt sant, för Hulda Hustruns äldsta dotter skall stanna kvar med sin pojkvän eftersom hon är halt och lytt efter sin knäoperation. Men förutom dem två borde det inte vara mer barn hemma. Som vanligt en konstigt känsla. Ena stunden är vi fullt med folk i hemmet och sen är det bara jag och min älskade Hulda Hustru.

Man vänjer sig aldrig. Det tar alltid några timmar att landa.

Så,jag sitter här och landar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback