WoBWorld

Jag fick gå upp litet tidigare än planerat idag. Jag fick nämligen besök. Äldste sonen hade ju knatat iväg till skolan i morse. När han gick låste han inte dörren efter sig. Väl så. Sånt brukar ju inte ställa till det så mycket. Vi har grannar. Så klart. Grannarna har barn. Inte lika självklart men ändock ett faktum. Och nu vet jag om jag någon gång skulle undrat.

För helt plötsligt, medan jag låg o gonade mig i sängen kastades ytterdörren upp och in sprang ett barn. Modern skrek, jag vet inte om det var otidligheterr eller glada hejaramsor eftersom granfamiljen relativt nyligen kom från Polen så är det lite si och så med språket.

Så nu hade jag en hysterisk mor som ropade på vad jag förmodar var polska i hallen och ett barn, fullt påklätt med stövlar och overall, i mitt vardagsrum. Barnet stod och tittade storögt på mig och jag ögade tillbaka. Modern stod kvar i hallen och hojtade.

Jag lurade på att strunta i alltihopa, bestämma mig för att det var en dröm och gå o lägga mig. Men efter några sekunder tog jag resolut upp barnet i min famn, knatade iväg med det knäpptysta barnet och överlämnade henne till den hojtande modern. De gick utan att säga ett ord och jag kände att nu har nog dagen börjat vare sig jag ville det eller ej. Lika bra att attackera kaffekokaren.